Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
344
En blixt af afsky slog mig; jag kunde
knappt stiga upp, men min vilja befallde mig
och jag gjorde det.
Han ställde sig i min väg.
"För er, Agnes! finnes jag. Jag har
väntat er här och aningen bedrog ej. Jag ville
medtaga ert farväl, jag ville framförallt få höra
af edra egna läppar, när vi härnäst träffas."
"I Guds verld finnes så många boningar"
— sade jag — "att ban helt visst för alltid
skall ha’ ett serskildt rum för oss hvar. Jag
blyges att ännu en gång tilltala er. Låt mig gå."
"Ja, vid min sida skall ni gå, Agnes!" —
svarade han — "Det är ingen hotelse jag
uttalar. Det är endast samma framtidstanke,
som gömde sig under edra egna ord, då ni
sade er lita på mig och på mig ensam, om
jag annars rätt fattade er mening."
"Gå!" — sade jag — "ni kränker mig
med att finnas på samma jordtorfva, som jag.
Skall jag tvingas påkalla hjelp?"
"Jag kränker er icke, skulle icke heller
kunna det; ty ni tillhör mig redan. Men jag
respekterar er upprörda sinnesstämning. Jag
trodde mig kunna lugna er, men jag finner att
det är bättre att öfverlemna er åt ert eget
hjerta. Låt det tala, Agnes! och jag lemnar
er trygg på en kort tid. Farväl derföre! Jag
vill ej ens trycka en kyss på edra läppar nu.
Ni är mig redan helig, ni, jnin själ, mitt lif,
mitt allt — min maka! — Farväl."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
