Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
345
Han var borta. Närvarande hade han
varit skymfen och afskyn förkroppsligade, borta
var han ingenting. Han var nu så död för
mig, som om han aldrig funnits till. Men
hvad han verkat — det lefde....
Dagen förgick och en annan kom. Då
alla våra gäster rest, begärde min man ett
samtal ined mig. Jag visste hvad mig förestod.
Jag satt i min kammare och jag lyssnade med
spänd uppmärksamhet efter hans steg. De
läto ej vänta på sig, och då jag hörde dem,
icke tunga och motvilliga numera, utan raska
och bestämda, ville andedrägten öfverge mig.
Ännu elt ögonblick, dörren öppnades och mitt
hjerta ville kasta sig ned för hans fötter, för
att ännu en gång trampas på, men jag
bemannade mig, knäppte mina händer deröfver
och mötte honom.
"Låt oss nu taga saken enkelt, Agnes! och
öfverlägga om sättet."
"Hvad menar du?"
"Jag menar sättet för upplösningen och
delningen af boet."
"Olof! Du återskänkte mig din aktning.
Jag förtjenade den väl icke, men du gaf 111ig
den dock och jag har en bön.. .f
"Med all aktning både för dig sjelf och
ditt naturligt upprörda sinne, måste vi dock
tala rent språk. Men vill du säga något
dessförinnan, så tala kort."
"Jag skall ej länge uppehålla dig. Jagvå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
