Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
346
gar endast bedja ön ett sista ord, som skall
stilla min oroligt frågande själ, då jag icke
har annai än minnet att tillgå. Såg mig —
dn kan ju anse mig värd en förklaring — Sr
det endast denna sista tids olycksaliga
förvillelser, dem jag sjelf så djnpt hatar — säg
mig: är det endast de, som göra ditt beslut
oryggligt?"
"Om du kunde fatta den känsla, du redan
sagt dig ega, så skulle du ej behöfva
fråga-Grunden för den känslan är tron. En gång
rubbad, blir den aldrig fa st igen; och fastän
detta sista gaf min tro eller snarare mitt hopp
det sista slaget, hade jag redan förut
emottagit tillräckligt många, för att tillintetgöra det.
Redan längesedan var det försent — jag
inser det nu — att söka återvinna denna tro."
"Nej, Olof!" — ropade jag —- "det är ej
försent, det får ej vara det; ty vid lefvande
Gud! jag älskar dig, som jag sagt, med en
kärlek, som mätes med ingens, mer ån med
din. Ja, Olof! nu, nu älskar jag dig med
anda, som med sinne, med hvarje tanke i »hf
själ, hvarje känsla i mitt bröst, med hvarje
Wodsdroppe i mina ådror, med hvarje fiber i
min varelse. Tro det, tro det! förkasta mig,
men tro det blott."
"Fresta mig ej!... ön skulle sjelf en dag
bittrast ångra, om jag gaf vika nu. Ett par
nätters vakor och qval ha’ ej kunnat komma
dia själ att fatta hvad åratal ej förmått. Der-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
