Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fionnuala - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dock mitt hjerta ej ödet klagar,
Mången glädje mig lifvet gaf.
Segerjublet i forna tider
Klang så skönt för min unga själ.
Nu blott minnet sin månglans sprider,
Ungdomskraften har sagt farväl.
Varma vindar likväl mig smeka,
Erins kärlek ännu är min,
Och de fredliga kransar leka
Äfven ljufligt för gubbens sinn’.
Dock min dotter, Fionnuala,
Bästa smycket i kronan blir;
Hon, min stolthet, skall ock hugsvala
Snart den döende gamle Lir.
Men dernäst — uti kämparingen,
Conor, du är min sköld, min hand,
Ty så troget som du har ingen
Tjenat konung och fosterland.
Famna gubben, du tappre hjelte,
Till mitt värn af Allfader sänd!
Erins ädlaste starkhetsbälte
Spände gudarne kring din länd.
Chör af kämpar.
Han, den förste i vapenbragd,
Alltid buren på segerns vingar, —
Erin, hafvets gröna smaragd,
Högt af hans ära klingar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
