- Project Runeberg -  Dikter /
7

(1860) Author: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Dock mitt hjerta ej ödet klagar,
Mången glädje mig lifvet ga£
Segerjublet i forna tider
Klang si skönt för min unga själ.

Nu blott minnet sin månglans sprider,
Ungdomskraften har sagt farväl.

Varma vindar likväl mig smeka,

Erins kärlek ännu är min,

Och de fredliga kransar leka
Afven ljufligt för gubbens sinn’.

Dock min dotter, Fionnuala,

Bästa smycket i kronan blir;

Hon, min stolthet, skall ock liugsvala
Snart den döende gamle Lir.

Men dernäst — uti kämparingen,
Conor, du är min sköld, min hand,
Ty så troget som du har ingen
Tjenat konung och fosterland.

Famn» gubben, du tappre hjelte,

Till mitt värn af Allfader sänd!

Erins ädlaste starkhetsbälte
Spände gudarne kring din länd.

Chör af kämpar.

Han, den förste i vapenbragd,

Alltid buren på segerns vingar, —
Erin, hafvets gröna smaragd,

Högt af hans ära klingar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:41:17 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/crndikter/0015.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free