- Project Runeberg -  Dikter /
10

(1860) Author: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Så herrlig ängen var,

Och böljan sken så klar
Och lekte tyst med månens silfverlågor.

Jag mins en vän så kär,

Som satt i gräset der
Och sjöng så sköna sånger för den lilla.

Han var så vek, så vild, —

Men bardens fagra bild,

Den grodde fast i flickans hjerta stilla.

Och årens ström förrann,

Och trogen kärlek brann
Som förr så mången gång på gröna ängen.
Han var så vild, så vek,

Han sjöng vid harpolek,

Och underbar sprang tonen fram ur strängen.

Jag mins — i hvarje ljud
Han sjöng sitt hjertas brud; —

Ack, här ännu ett stilla echo svarar.

Nu har han vunnit, han,

Allt hvad han vinna kan,

Nu är jag hans, så länge lifvet varar.

Jag mins — ack nej, ack nej!

Jag älskar minnet ej.

Dess ljufva trolldryck blott mitt hjerta dårar.
Nej, gråt din flydda frid!

Kanhända skall dervid
Dess blomma knoppas, vätt af ångreus tårar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:41:17 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/crndikter/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free