- Project Runeberg -  Dikter /
31

(1860) Author: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fionnuala - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Dock, än har icke templets klocka
Kring nejden sjungit Herrans frid,

Ty mörka moln ännu sig skocka
Kring Erins sol i stormig tid.

An hlänka hjelmar, glimma lansar,

Och stridens vilda låga dansar
Från hvarje bergtopp, hemsk och röd,
Och bådar blod och död.

Nu ligger helgdagsfrid kring nejden;
Naturen fylles sjelf af den.

Nu hvila svärden, slumrar fejden,

Men glimmar under askan än.

Vid Moyle församlad är en skara,

Den tycks som sanden tallös vara:

Man fira skall Guds dag med sång
Och bön den första gång.

Men många bistra blickar glöda
Från hednagudars kämpar der.

Ännu en gång skall Erin blöda,

Förr’n ljusets blomma frukter bär.

Och mången hotfull stämma ljuder,
När fridens härold tystnad bjuder
Med korsets bild uti sin hand
Bland kämparne på strand.

Så lugn, så mild och så allvarlig
Ur tempelporten träder han.

För honom syns ej lansen farlig,

Och svärdets egg han trotsa kan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:49:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/crndikter/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free