- Project Runeberg -  Dikter /
39

(1860) Author: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fionnuala - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Och hvar hon går
Med tröstens ord,

Ej stridens lansar glimma mer.

I hennes spår
Mot blodig jord
Blott fromma knän sig sänka ner.

Till templet sist hon styr sin gång
Och sjunger der sin svanesång.

Fionnuala.

Nattens mörka dimmor falla,
Solen ler kring Erin klart,

Och för hennes söner alla
Himlens ljus är uppenbart.

Tack för sanning och försoning,
Fader i det blåa loft!

Här uti din helga boning
Vill jag åter varda stoft.

Jordens oro är förgången,
Grafvens hvila återstår.

Redan klingar englasången,
Redan vinkar evig vår.

Lifvets fröjder äro tomma
Mot det hopp, min ande fått.
Ack, på jorden glädjens blomma
Spirar fram ur tårar blott.

Erin, hafvets väna dotter,
Vandra trygg på ljusets stig!
Tro mig, ödets dunkla lotter
Skiftar ej en slump åt dig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:49:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/crndikter/0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free