Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Arion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På det sköna, bergbekrönta Hellas,
Dit han vände nu med glädje åter,
Lagersmyckad, rik på gyllne skatter,
Som han nyss i ädel sångarstrid
Med Siciliens förnämsta skalder
Hade skördat med sin lyras toner,
Då i glada dithyrambers ljud
Högt han lofsjöng vinets ystre Gud.
Skalden stod i drömmar djupt försjunken,
Kring hans panna låg ett saligt skimmer.
Lugn var himlen, lugn var hafvets bölja,
Lugnt var hjertat i hans egen barm.
Icke märkte lian den storm, som växte
Upp mot honom inom skeppets plankor,
Märkte ej de bistra sjömäns blickar,
Hörde ej de dofva liviskningar,
Som från man till man kring däcket flögo,—
Såg ej ormomringlade Alecto,
Brottets mörka, olycksdigra gudom.
Ur Tartaren stiga upp och slunga
Ilskefullt den snikna lystnadens
Afgrundslåga in i männens hjertan.
Skaldens guld, hans lön för sköna sånger,
Retar lockande de lystnes blickar.
Han skali dö, förr n morgonrodnan skiner—
Så de hviska hotfullt — han skall dö!
Ej på dödens fasa tänkte sångarn,
Drömde bloct om lifvets skönsta fröjder,
Om sin ära och sitt fosterland.
Och hans tanke flög på längtans vingar
Bort i öster mot den fjerran stranden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
