- Project Runeberg -  Dikter /
52

(1860) Author: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Der bland skummet tumla snällt deliiner,
Hafvets glada barn, som muntert täfla
Med zefiren i sitt snabba lopp.

Skaldens öga fylls af heta tårar,

Då han ser de stumma djuren fröjdas
At hans sångers ljud och ser den mörka
Mördarskaran hota grymt hans lif.

Plötsligt flammar i hans blick en stråle,
Gudasänd i farans hemska stund.

Tyst en bön ur hjertat skalden höjer
Till sin fader, treuddsprydde Guden,
Jordomfamnande Poseidon. Hurtigt
Med ett språng från däcket ned han störtar
I den skumbetäckta vågens djup.

Skeppet ilar, fördt af vinden fjerran
Från Arion, som med lyraj än
I sin trogna hand med hafvet kämpar.
Stormen slår i hennes gyllne strängar
Högt sin ton, och häpen vågen lyssnar,

Och det dunkla hafvets bleka under
H vimla gläd tigt dansande kring skalden.

Se, i hast han sitter lugn på ryggen
Af en snabb delfin, och färden ilar
Muntert hän mot fosterlandets kust
Och vid klangen af hans glädjetoner
Sjunker vågen jemnad ned i djupet,

Tystnar stormen, som kring hafvet yrde,
Strålar solen fram ur himlens sky.

Se, der skymta redan Hellas stränder,
Skogen grönskar, klippor, berg och vikar
Dyka upp ur hafvet Snart Arion
Kysser rörd sin dyra fosterjord.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:41:17 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/crndikter/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free