Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Wasa i sin enslighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAF WASA I SIN ENSLIGHET.
ICung Gösta ensam satt i sin kungaborg,
Då qvällens skuggor sig hvälfde kring slumrande jorden.
Han slagit sig till ro efter dagens sorg
Och drömde ljusa drömmar om Sverige och Norden.
Förstummad lutan nu vid hans fötter stod,
Som alltid varit hans hjertas förtrognaste echo,
Och i hvars sköte tårar han gret af blod,
När falska vänner förrädiskt ifrån honom veko.
Allt är så tyst; ur konungens hjerta blott
En suck sig höjer ibland, som i nattliga stunder,
Då jordens yra lif har till hvila gått,
En andehviskning man hör genom sofvande lunder.
Sitt silfvergråa hufvud han lutat har
Emot den arm, som friade fädernas grafvar,
Och blicken flyr till Honom, som är och var
Och ej vill dyrkas på jorden af krypande slafvar.
En bön han höjer tyst till Hans kungastol,
Och himmelsk frid öfver kungliga pannan sig sänker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
