- Project Runeberg -  Dikter /
77

(1860) Author: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hör du vindens kraftmelodi! I Qerran
Rullar åskan sin dofva bas.

Molnen bädda skuggande natt kring himlen,

Vågen slungas, splittrad i skum, emot skyn,

Jorden darrar, flämtande suckar stiga
Ur dess hjertas fördolda djup.

Intet lif jag spanar i dunkelt fjerran.

Stolte seglarn sjunkit i slukande våg.

Dig, blott dig, oändliga hafvets ättling,
Stormens fogel, jag spanar än.

Lätt, som lärkan stiger en vårlig morgon,

Skär du snabb i luftiga kretsar din väg,

Kysser muntert fradgande böljans hjessa.
Badar bringan i perleskum.

Ar det lustigt, säg, på din djerfva bana?

Blir ej vingen trött af sin vådliga lek?

Skrämmes ej till slut ditt förvägna öga
Af ilet giriga djupets troll?

Nej, så stolt, som vore du hafvets konung,

Styr du säkert fram på din nattliga stråt,

Och när vinden tystnar och vågen sjunker,
Lugn du hvilar på klippans spets.

Upp, min själ! Det kallar jag mod i stormen.

Likna honom, trotsa den dånande sjö!

Och när vinden tystnar och vågen sjunker,
Sitt och hvila på klippan dig!.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:41:17 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/crndikter/0085.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free