- Project Runeberg -  Dikter /
107

(1860) Author: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Det är så kallt under stock och sten,
Der du mig gömde vid månens sken.
Men du skall stånda till doms en gång,
Och derför räds du min ugglesång.

Kom, kyss mig, moder!

Jag är ditt samvetes trogne broder.

Af dig jag fordrar ej göds, ej gull,
Blott du mig lägger ifvigdan mull?

Ty jag är trött vid den vilda dans,

Jag trådt i nattliga stjernors glans.

Jag får ej hvila,

Förr’n du har blödt under lagens bila.

Vill du mitt famntag ej känna på?

Min arm är liten, men hård ändå.
Omkring din hals jag den slingra skall,
Och straxt du ligger så .blek och kall.

Hvad dödman famnar,

Med nästa timma i grafven hamnar.”

Och hanen höjer sitt morgonrop;

Den lilles knotor de falla hop,

Nu har han slutat den vilda dans,

Han trådt vid nattliga stjernors glans.

När dagen randas,

Den arma modren ej längre andas.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:41:17 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/crndikter/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free