- Project Runeberg -  Dikter /
146

(1860) Author: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ack, hon mins de flydda stunder,
Sina barndomssångers klang,

Hur hon fritt i Edens lunder
Arm i arm med brödren sprang.

Mins, hur allt uti naturen
Left ett bättre lif en gång.
Blomman talade och djuren,
Bäcken sjöng sin muntra sång.

Elfvor dansade på ängen,

Dvergen smidde på sin häll,
Necken slog på gyllne strängen
Sorgsna ljud i månljus qväll.

Sedan kommo andra tider,

Tanken myndig blef oeh stark,
Drog så ut i kamp och strider,
Lekte ej kring skog och mark.

Nu han ler åt systerns drömmar,
Störtar hennes luftslott kull,
Skrattar åt den tår, som strömmar
Öfver flydda fröjders mull.

Och sin barndoms vän han sårar:
«Ack, hur armt det kall, du fått!
Jordens söner blefve dårar,

Om på dig de trodde blott»

Stundom dock han tröttad träder
In uti sin systers Jjjäll

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:41:17 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/crndikter/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free