- Project Runeberg -  Dikter /
151

(1860) Author: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Tände du ej sjelf uti mitt hjerta
Denoa eld, som nu dess lif förtär,

Gaf mig känslor, gaf mig glädje, smärta, —
Nu — och nu du köld af mig begär?

Bjud, att solen från sin himmel sänder
Dödens kyla uti jordens merg!

Bjud, att Nordens isar blifva bränder
För att värma upp de frusna berg!

Men den eld du mig förlänat, Fader,

Kan ej slockna: — ledd af dig, den flyr
Till sitt hem bland stjernors myriader,
Glömd af dig, den till Gehenna styr.

Det år natt, och allt är tyst på jorden,
Ingen, ingen ser mig utom Du.

Än jag ej är någon hedning vorden,
Bönens vinge söker dig ännu:

Fader, du som lyssnar, då vi bedje,

Låt din famn för mina suckar opp!

Gif mig åter skuggan af min glädje,
Mina drömmar och mitt ungdomshopp!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:41:17 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/crndikter/0159.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free