- Project Runeberg -  Dikter /
157

(1860) Author: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Resignation

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ej solen, soin vandrat mång tusende år
Beveks af din tår
Att vackla ett steg ur sin bana.

Och blommorna dofta och himlen är blå,
Fast mulen och grå
Dem alla till hjelp du vill mana.

Hur mången, som lider långt mera än du,
Ar lycklig ännu,

Fast hoppet en skugga är vorden?

Olycklig är ingen, ty döden till slut
Dock löser den knut,

Som löstes af ingen på jorden.

Så kasta ifrån dig ditt sjukliga pjunk;

Om icke, så sjunk
En bubbla på skummande vågor!

Det stormar i dag, men i morgon likväl
Kanhända din själ
Sig solar i värmande lågor.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:49:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/crndikter/0165.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free