- Project Runeberg -  Dikter /
161

(1860) Author: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Och se, der blickar från furans stam

Det mörka spöket ånyo fram.

Hän, hän!

Jag gitter ej se de gröna trän,

Ty bakom hvarje blad der sitter

En fogel och höjer sitt hånande qvitter,

Och tusen blickar från blomstrens verld

Mig genomborra som skarpa svärd.

Opp, opp!

Till etherns rymder jag flyr med hopp.

Der sol och måne omkring mig skina,

Der vågar ej spöket emot mig grina. —

Så tyst, så öde! Blott stjernmusiken

Sitt echo bringar ur ljusets riken.

Må gerna häruppe jag frysa till döds,

Blott icke min längtan pånyttföds.

Ej mensklig tunga, ej menskligt öga

Ohelga den verld, der stjernor snöga.

Ner, ner!

På månens strålar jag spöket ser,

En vredgad svartalf, emot mig ljunga, —

Det njuter just att på strålen gunga. —

Nyss öfver ethervågor lyft,

Jag skjuter ned i en ödslig klyft,

Som öppnar bergens fördolda salar.

Här är jag fri. Ingen stämma talar,

Om hvad som varit och hvad som blir.

Så kall som bergväggens silfverskir,

Ogenomtränglig som graniten

Och omgestaltad som stalaktiten,

Min känslas droppande tårflod skall,

Till sten förvandlad, bli stum och kall. . .

11

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:41:17 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/crndikter/0169.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free