- Project Runeberg -  Dikter /
174

(1860) Author: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Och förståndet har börjat redan
Skofla mull öfver hjertats graf.

Men så är ju den rätta gången:
Granna drömmar och sedan — noll!
Dock hur lyckligt att vara fången
Af det gäckande fagra troil.

Tusen sunda förståndets timmar
För en svärmande, glad sekund,

Då en sol uti ögat glimmar,
Återspeglad ur hjertats grund!

Men som blommornas hjertblad falla,
När de knoppas och sätta frö,

Så de vårliga fröjder alla,

Alla sköflas en gång— och dö.

Och till slut, när den vissna stammen
Faller multnad till jord igen,

Läser Nordan ett kyligt: amen!

Ofver drifvan, som gömmer den.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:41:17 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/crndikter/0182.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free