Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till Professor Svedelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och full af manligt allvar du bland oss stod,
Som furuskogen, när stilla den susar i qvällen;
Så enkel och så djup som den stolta flod,
Hvars vågor bryta sin väg mellan väldiga fjällen.
Men när du trädde med lågande siarblick
In under häfdens helgade tempelarkader,
Då lik en örn du höjde i kungligt skick
Din stolta flygt till skapelsens sol, till Allfader.
Då stego Valhalls Gudar i ljuset fram,
Thor lekte åter sitt herrliga löje med Loke;
Då fräste Eystravågen kring drakens stam,
Och Styrbjörn gästade åter hos Palnatoke.
Och när du höjde stämman i festligt lag,
Då stredo ordets kämpar ej längre om rangen,
Då föllo orden tunga som hammarslag,
Och tankens halt sig röjde af manliga klangen.
Haf tack, du yngling, du som ej åldras kan,
Haf tack för allt det goda, du kring dig strödde!
Hvarthelst du går, — du är och du blir vår man,
Ty här din sol i gryningens skimmer ju glödde.
Och när derborta vid leende Sundets våg
I Lundagård du tolkar förgångna tider,
Så mins ibland den lund, som din ungdom såg,
Som såg dig kämpa tyst dina manliga strider.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
