Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vid Student-Concerten för de nödlidande i Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men hösten kom med stormar, och vintern kom med snö;
Med tomma strån står härjad frusna tegen.
Och kindens blommor vissna, och hjertats tröst vill dö:
»Hvart skall i qvalets stund jag taga vägen?
Vid modershjertat qvider den späde utan ro.
Förtviflad och förhungrad, hur kan jag längre tro,
Att Gud är oss en väldig borg i nöden?«
Ack, se på markens lilja, der hon i fägring står!
Hon kläddes i sin blomsterskrud af Herran.
Och himlens foglar alla, som helsa nyfödd vår,
De veta väl, att hjelpen ej är fjerran.
Än klappar menskohjertat för arma likars nöd,
Än vill en broder dela med broder gladt sitt bröd,
Och Gud är oss en väldig borg i nöden.
O Svensk, som njuter lyckan uti ditt trefna tjäll
Och bryter lugn ditt bröd åt barn och maka,
Tänk på din Finske broder i kulen vinterqväll,
Som delar njugg sin barkbemängda kaka!
Tänk på den bittra sucken, som ur hans hjerta går,
När vinterstormen hviner och isar ögats tår! —
Men Gud är oss en väldig borg i nöden.
Nog mins du forna dagar, då han i striden stod
Och delte ljuft och ledt invid din sida!
Då flöt i samma fåra Ert ädla hjerteblod,
Och ut kring verlden flög Ert rykte vida.
Då höjdes med förtröstan, när döden gick sin gång,
Ur broderliga hjertan Er stolta jubelsång:
Vår Gud är oss en väldig borg i nöden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
