- Project Runeberg -  Dikter /
211

(1860) Author: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ty hvad våldet har gjort,

Det förgår som en fläkt,

Men allt ädelt och stort
Bär det evigas drägt,

Och förglömmes det nu, — dock en kommande slägt
Skall dess himmelska sanning förklara.

Som violen sitt doft öfver ängarne strör
Lika ljuft, se’n hon skördad är vorden,

Så det goda, Han gjorde, i döden ej dör,

Skall ej heller försvinna i Norden.—

Måtte sist i det blå,

När vi sänka vår staf,

Han få samla oss då
Ofvan sorger och graf:

”Se, här är jag, o Fader, med dem, du mig gaf
Till att vårda och älska på jorden!”

C h ö r.

(Efter talet).

Himmelske konung, som mäktig gestaltar
Verldarnes lif i Ditt visa behag,

Tag våra böner emot! För Ditt altar’
Lägga dem tusende hjertan i dag.

Gud, för Din allmakt i stoftet vi digne:
Fädernas land med Din nåd Du välsigne,
Dömme som fordom med kärlekens lag!

Lyse för oss och för kommande tider
Minnet af Honom, vår konung, vår far!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:41:17 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/crndikter/0219.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free