- Project Runeberg -  Dikter /
217

(1860) Author: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vid min hand du möter lifvets strider;
Du är min, ja, min i lif och död.

Och allt skönt, som ur ditt hjerta strömmar,
Skall också min stolthet bli en gång. —
Hvilka tankar, hvilka gyllne drömmar,

Nu som stoft försvunna med min sång!

Ack, hur gladt mot hvarje vårens blomma
Log du, sjelf en vårlig rosenknopp,

Och med blickar, strålande och fromma,
Såg till din och blomstrens Fader opp! —
De ha vissnat, rosorna på kinden,

Det har slocknat, ögats milda ljus.
Ensam, tröstlös lyssnar jag till vinden,
Hör ditt joller än uti dess sus.

Ring, o, ring din sång, du dödens klocka!
Dina toner vagga ljuft min själ.

Himmelsk tröst och himmelsk frid de locka
Ned från höjden. Ack, nu är mig väl!
Ty jag hör, hur slagen af din tunga
Hviska fridfullt om de sällas lott,

Hur i qvällens ro de stilla sjunga:

Pilten är ej död, han sofver blott.

/

Arme fader! Gråt ej, ty han lefver
Evigt lif i himlens ljusa vår.

Aldrig stormen der hans Ijjerta häfver,
Aldrig pgat fylls af smärtans tår.

Gladdes han att känna här på jorden
Varmt ditt trogna fadershjerta slå,

Ack, hur salig är han nu ej vorden
Hos sin Högste Fader i det blå!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:41:17 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/crndikter/0225.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free