Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grafminnen - Erkebiskop H. O. Holmström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m
Haa bar sitt kors — ej blott en gyllne prydnad,
Han bar det troget uti Christi lydnad,
Och för de får, som Herren honom gaf,
En trogen herde var han till sin graf.
Han var en Christen: han var Svensk tillika,
För Sveriges ära brann hans ädla själ.
Han kunde falla, ack! men aldrig svika,
När striden gällde fosterlandets väl.
Hvad mer, om mången icke mäktat fatta
Den höga bana, som hans ande gått,
Om hopens lidelser, i gäsning satta,
Ej sett till målety men till vägen blott?
Det är ej svårt att häckla örnens ringar,
Der han mot solen länkar färden tryggt,
Men tadelsjukan får dock aldrig vingar
Att följa rymdens konung i sin flygt.
Det var hans storhet, att i alla öden
Han fast och rättvis fram sin bana gick,
Och derför så i lifvet som i döden
Han allas aktning, allas kärlek fick.
När yngre slägtens vilda oro hastar
Att drifva tidens visare framåt,
Solvisarn står orubbligt lugn och kastar
Som förr sin skugga efter solens stråt.
Så flöt hans lif, af stormar upprördt föga,
k Så lugnt som floden och så klart också,
En älsklig spegelbild af himlens blå
Att fånga ljuset ur Allfaders öga.
Och med sin kärleks gyllne skatter rik,
Han menskor vann med hjertats politik.
Det är ej nog att ega tankens snille,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
