- Project Runeberg -  Dikter /
225

(1860) Author: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ty hjertat, — äfven det sitt snille bar.

Hvad rätt han tänkte och hvad godt han ville,
Gick fram i lifvet som ett englapar,

I syskonarmar troget sammanslutna,

Med själ i själ och blick i blickar gjutna. —

Nu är han borta, och hans ungdom går
Att tyda dödens runor vid hans bår.

I hans gestalt kan döden ej förskräcka,

Liksom ett barn han dog vid Englars sång,

— Hvem vill ett barn utur sin slummer väcka?
Hans lif var ljus, hans död en solnedgång.

Nog älskar du att se i qvällens timma
Från mörkblå himmel solen sjunka ner?

Naturen slumrar, höljd af nattens dimma,

I helig tystnad, hvart ditt öga ser;

En underverld på purprad sky sig målar,

Ditt hjerta beder och din tanke tror,

Och aftonstjernan, minnets stjerna, strålar
Ifrån den himmel, der hans ande bor.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:41:17 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/crndikter/0233.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free