Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elegier till Olympia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELEGIER TILL OLYMPIA.
^Klinga, men icke som förr, min vänligt tröstande lyra!
Tonernas gläd tiga dans leker jag icke med dig.
Ljud som en rytande storm, när med hafvets jättar den brottas,
Slungar mot ilande moln vredgade vågornas skum!
Sjung, hur en gång jag byggde på sand mitt bräckliga luftslott! —
Tårarnes stelnade frost smälter kanhända för dig. —
Sångarens fredliga bröst, förr lugnt som den speglande viken,
Flammar som J£tna och slår blodiga lågor mot skyn.
Kärlek, himmelens ädlaste son och jordens förtjusning,
Rycker du stundom också viggen ur Jupiters hand?
Leker du, djerfve, med åskornas eld, eller slungar du kanske
Skämtfull Furiens bloss ned i ett klappande bröst?
Förr var mitt hjerta så död t som den bild, Prometheus danat,
Innan åt formens behag ande han skänkte och lif.
Medvetslöst, förstenadt det låg: den himmelska flamman
Hade ej gjutit sig än in i dess kyliga blod.
Se, då såg jag, Olympia, dig! Ur ditt strålande öga
Stal jag, Promethei son, Gudarnes heliga eld;
Göt en gnista deraf i min själ, som slumrade stilla, —
Och med ett under hon stod jublande fram ur sin natt.
Mäktiga känslor brusade hän uti ymniga flöden,
Knoppande lifvet slog friskt i min svallande barm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
