- Project Runeberg -  Dikter /
236

(1860) Author: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hvilar du saligt som förr mot barmens v&giga svandun?

Plockar du njutningens frukt än från den rodnande läpp?
Stolta. Olympiska mö! För din blick försmälter mitt hjerta, —
Himmelens mäktiga eld smälter ju flodernas is.

Heliotropen lik, som vänder sitt öga mot solen,

Följer dess glödande blick, tjusad af strålarnes prakt;

Så jag skådar till dig, min Olympia, drucken af sällhet,

Så jag evigt till dig suckar min trånande bön;

Så jag följer ditt spår, hänförd af den magiska blicken.

Flög du till verldarnes gräns, följde som skuggan jag dig.
For du på ilande skyn till morgonrodnadens portar,

Svepte sin slöja kring dig grafvens förfärliga natt, —

O, jag följde dig dock, och jord och blånande himmel,
Stjernor och solar — allt svann för min bländade syn.
Stiger på morgonens sky ur det purpurfärgade hafvet
Dagens heliga drott, börjar sitt glänsande tåg,

Slocknar hans flammande blick i Thetis’ öppnade armar,
Skimrar i nattens ro månen ur silfrade moln, —

Evigt, Olympia, du min irrande tanke förtrollar; —

Eos rosiga kind brinner ej högre än din; —

Evigt leker din bild för min själ: i den slumrande natten
Dansa kring brudgum och brud drömmarnes luftiga chor.

Säg, har du skådat ett barn, som bubblor blåser i luften?

Granna de dansa en stund, brista, och så är det slut.
Drömmens herrliga slott var bygdt af skimrande dunster,
Tinnarnes präktiga guld, — gäckande glitter det var.
Nordan fläktade tungt med snöomhvirflade vingar;

Drömmens gycklande spel, dimmornas hägring försvann. —
O* jag var lycklig en gång! En minut jag lefde i himlen:
Minnet kan döfva likväl sekels förödande qval.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:41:17 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/crndikter/0244.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free