- Project Runeberg -  Dikter /
237

(1860) Author: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Mins du en qvåll i sommarens prakt? Kring skogiga höjder
Göt re’n aftonens sol slocknande lågornas brand.

Redan i slummer försänkt låg jorden, dess suckar i drömmen
Fördes af hviskande vind stilla kring dälder och berg.

Vågorna plaskade tyst mot flodens blommiga stränder,

Floras älskliga barn sänkte sitt öga till ro.

Fram genom skogens tempel du flög på den eldige springarn,
Och vid din sida var jag, lycklig att andas din luft.

O, huru skön i din böljande drägt! På den mejslade skuldran
Bar du det mordiska rör, jägarens trogne kamrat.

O, hur din purprade kind då glödde af lust och af stolthet!

O, hur din blixtrande blick spanade ifrigt sitt rof!

Hög på din fåle du satt, som stolt Amazonernas drottning
Leder i brusande strid sköna hjeltinnornas här.

Sjelf för din herrskande blick Alexander sjunkit i stoftet; —
Skulle ej sångarens bröst smälta i toner för dig?

Kom så vår ilande färd till en mildt framsorlande källa;

Högt öfver vågens kristall hvälfde sin krona en björk.

Ofvan i toppen slog en trast sina smäktande drillar,

Sakta i grenarne göt vestan sin döende suck.

Stilla vi sjönko i ro med outsägliga känslor,

Källans vänliga strand slöt oss i grönskande famn.

O, skall jag sjunga som då min kärleks flödande toner,

Sjunga min saliga fröjd, sjunga om kyssarnes ru8?

O, skall jag minnas, hur stolt till mitt jublande hjerta jag tryckte
Dig, min Olympia, dig, tryckt till ditt hjerta igen? —

Plötsligt sliter du dig med våld ur din älskares armar,

Riktar ditt mördande rör upp mot den luftiga björk.

Ack, i ett ögonblick den enslige sångarn i skogen,

Vittnet till kärlekens fröjd, simmar förstummad i blod.

Djupt i mitt eget bröst det dödande lodet sig sänkte,

Sångarens perlande blod flöt ur mitt hjerta också.

r

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:41:17 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/crndikter/0245.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free