- Project Runeberg -  Dikter /
245

(1860) Author: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Derfor i tonernas rike hur djerft än vingarne lyftas,

Vänder jag åter till dig glad t som till barndomens hem.

Mozart.

Känslans oändliga verld låg bunden i magisk förtrollning,
Ingen förmådde att klart tala dess himmelska språk.

Tonernas Raphael kom, — och i tusen sköna gestalter
Blixtrar dess väsende fram, tolkadt i smekande ljud.

Hjertats outgrundliga lif och tankarnes hvimmel,

Menskliga lidelsens glöd, himmelens saliga ro, —

Allt för hans snilles eld sig kläder i smältande välljud,

Och med den döende ton sjunker en verld för vår syn.

Enkel som ängens viol och djup som det rullande hafvet,
Sjunger han blommornas doft, sjunger han Guds majestät.

Och när han lägger sin vinge till ro och sjunger sin svansån^
Likna dess toner en suck, pressad ur skapelsens barm.

Beethoven.

Fordom vid Kaukasi berg Prometheus, bunden i fjettrar,
Höjde till Gudarnes borg rop af förtviflan och hån.

Var ej som han din mäktiga själ fastnitad i stoftet,

Göt ej din svällande barm ock sitt Titaniska trots?

Hvem har trollat som du harmoni ur passionernas aigrund,
Hvem har biktat som du känslans förtjusning och qval?

Menniskohjertat med hela sin verld, — se der din orchester!
Djerft med mästarehand slog du dess darrande sträng.

Och när ditt snilles glöd ej i ord du mäktade binda,

Höjdes till ord och begrepp tonernas hemliga språk.

Så, hvad du led, hvad du njöt, i förtrollande toner du diktat;
Allt, hvad jag lefde en gång, lefver jag åter hos dig.

Så, när aftonen kom, du sjöng, fast ingen förstod dig,

Sjöng, tills dagen försvann, ack, som ett brustet ackord.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:41:17 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/crndikter/0253.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free