Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Fädernesgården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÄDERNEGÅRDEN 1
9
Hjort, som prenumererade på den i kompani med pappa
Nyblom. Detta budskap var, löjligt nog, icke alltid
så behagligt för budbäraren. Han var nämligen mäkta
blyg för husets döttrar. Detta berodde därpå, att
han för flera år tillbaka, då han var liten pojke,
blifvit hemma förföljd af dem med hotelse, att de
ville pussa honom. Men det tyckte gunstig herrn
inte alls om, förstås. Längre fram kunde ju något så
upprörande icke komma i fråga, men han hade en hemlig
fasa för blotta möjligheten. På sommaren var detta
dock icke i stånd att hindra honom från att mottaga
inbjudning att titta in i trädgården, isynnerhet då
det medförde rätten att få plocka några blommor åt
mamma, och ännu mindre, när det bjöds på att äta bär,
hvaraf där fanns Guds välsignelse.
Ändå längre norrut låg pumpmakar Uplings gård, där
ett par skolkamrater bodde, bröderna Gottfried och
Olof Wibelius, af hvilka den förre ännu lefver. Det
var ett musikaliskt skolgossehem, och en bekantskap
stiftades för långliga tider, hvilken blef af stor
betydelse för C. R. just i musikaliskt hänseende. De
tre jämte ett par kamrater började där tidigt öfva
sig i samsång. Gottfried, som redan då försökte
sig i komposition (1) - han var ett par åräldre
än de andra kamraterna-erbjöd sig till och med att
sätta musik till ett sorgekväde, hvilket undertecknad
sammanknåpat vid Carl XIV Johans död i mars 1844. Det
var hans första i den vägen. Det blef dock ingenting
af därmed, och kvädet gick all världens väg. Bröderna
W. med sin trogna hushållerska Gretha flyttade sedan
till Nyblomska gården, och vi återkomma till dem.
Men längst bort, i fonden af denna gata, låg
hans barndoms första paradis - Östgöta nations
trädgård, som den då hette, fordom den Linnéanska
trädgården. Dit kunde man taga sin tillflykt, när
man ville ha stillhet och trefnad, men äfven i skara,
när man ville leka »röfvare och fasttagare». Det var
en rent trolsk lust-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
