Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Hemmet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24 HEMMET
ekskåp, för silfver, duktyg, finare porslin
och glas, samt tvenne barnsängar och den stora
dalkarls-väggklockan, som i skymningen såg ut som
ett spöke med stort rundt hufvud och lång kjol. För
bekvämlighets skull åts där till hvardags, emedan
rummet låg närmare köket. Därvid fick C. R. och hans
äldre syster äta stående, ända till dess de blefvo så
långa, att de ej kunde göra det utan att spilla ned
sig, ty serveterna under hakan blefvo för små. Det
hörde till uppfostran att stå, låta maten tysta munnen
och akta sig för att skratta i onödan. Högtidligare
måltider höllos i salen, som låg längre bort från
köket, men då fingo barnen ej vara med.
Den käraste punkten i rummet var den brungula
käkelugnen, där i nischen ofvan luckorna skolgossens
frukost stod och hölls varm, när han en kvart öfver
nio kom hem den rätt långa vägen från skolan. Men
afhållen var äfven platsen framför brasan, där
om aftnarna fadern satt med de äldre barnen kring
sig och med klingande stämma sjöng alla de sånger
ur »Frithiofs saga», som han kunde utantill med
Crusells melodier. När småttingarna lärt sig dem,
stämde de in oförskräckt och följde med i försångarens
föredrag. Det var också en uppfostran, trefligare i
alla fall än den att äta stående.
Mycket älskade G. R. också sin grönmålade barnsäng,
som stod i ena hörnet uppe vid fönstret, där han hade
utsikt till de blommande pelargonierna och myrten, som
också blommade. De stodo i fönsterkarmen och hade den
egenskapen, att de ibland i den tidiga morgonstundens
osäkra ljus befolkades af små kvartershöga herrar och
damer i fina kostymer, hvilka han naturligtvis själf
fantiserade dit, men sedan alldeles säkert trodde
ha varit »riktigt lefvande», ty de rörde sig i den
svaga dagern.
Det var också där framför brasan, som barnen badade
under vintern; om sommaren blef det för C. R. snart
Fyris som ersatte badkaret. Fadern var ju uppfödd
vid den finska badstun, och lusten för tvagning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
