- Project Runeberg -  En sjuttioårings minnen /
I:25

(1908) [MARC] Author: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Hemmet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HEMMET
25

och badning gick i arf. Men det var icke alltid
vederbörande var hågad att gå i på kommando,
särskildt om någon lek eller sysselsättning upptog
uppmärksamheten eller en slummer efter dagens mödor
tagit ut sin rätt. Då blef det ej annat än att med
våld afklädas och läggas till sängs, äfven utan
kvällsvard. Därvid götos bittra tårar, som ökades,
ifall den afklädande icke lade kläderna riktigt fint
i ordning på stolen bredvid sängen. Man skrek som en
gast och gaf sig ej förr än allt i det hänseendet
var klappadt och klart. Då sade man lugnad godnatt
och somnade ovaggad.

I det rummet rymdes länge nog hans hela värld. Där
hade han leksakerna först, böcker och skrifdon sedan;
men i alla skiften ägde han rätt att där slöjda
med täljknif, hvaraf ärr ännu kvarstå på fingrarna,
vidare att klistra - alltid med okokt klister, som
sedan utbyttes mot gummi, som köptes på apoteket och
löstes i hett vatten - och allt klistrades, taflor,
gubbar, bok-permar, transparanger, hjälmar, kronor,
lyror, fanor, hvilka föremål äfven ibland behöfde
målas. Också var målarpenseln nästan lika mycket i
svängen som klister-borsten. Och säkert var, att alla
dessa själfgjorda och billiga saker voro oändligt
mera afhållna än de köpta leksakerna, som man mycket
snart blef ledsen vid. Men därtill hörde alltid den
strängaste fordran att ställa i ordning efter sig och
hålla reda på sina saker. Detta kan sägas ha hållit
i under hela lifvet.

Därifrån kommo vi in i sängkammaren, där han
naturligtvis minns »stora sängen», i hvilken det
var en särskild grace att få krypa upp en stund på
söndagsmorgnarna under den tidigare barndomen. Men det
upphörde snart att anses som en förmånsrätt, ty de
små syskonen lefde mest där sitt korta lif och dogo
där. Därför fick man snart en viss afvog känsla och
höll sig ifrån den nämnda möbeln, där sedan husmodern
utandades sin sista suck 1848 och husfadern 1861.

Där var för öfrigt utgång till farstun
genom en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:41:18 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/crnminne/0035.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free