Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Hemmet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
HEMMET
en transparang, en antecknings- eller kriabok eller
hörnen på en fana eller ridån till en dockteater,
alltid med ett par kvistar omkring!
Möbeln var klädd i halfljust blommigt kattum, till
hvardags doldt af de obligata hvit- och blårandiga
öfverdragen. Väggen var ljusgul med stora, stiliserade
blommor i samma färg, gardinerna hvita och blommiga,
med förgylld kornisch och hållare, och öfver soffan
tronade ett stort porträtt i litografi af konung
Carl XIV Johan själf. Det var en egenartad tjusning,
som detta kungaporträtt utöfvade på gossen. Han hade
hösten samma år fått löfte att se kungen, när han i
midten af oktober skulle besöka Uppsala, och han var
ute i fult väder och väntade som alla andra på hans
ankomst. Men när det blef mörkt, måste han gå hem
och lägga sig. Och där låg han i sin gröna säng och
räknade gråtande kanonskotten, då kungen ändtligen
kom klockan 9 på kvällen.
Han befann sig vid den tiden i en kuriös period af
tvifvel. Nu tviflade han på Carl Johans realitet,
då han ej fick se honom. Skotten voro bara en
tillställning för att lura honom. Detta hade börjat
på sommaren i sammanhang med föräldrarnas resa till
Stockholm. Intagen af det ofvan nämnda kopparsticket
med vyn från Mynttorget, hade han länge önskat
att få se Stockholm, och i en hastig vändning, för
att stilla denna barnsliga åtrå, fått ett litet,
knappt allvarligt menadt löfte att följa med på
sommarfärden. Men det vardt intet af. Då greps han af
ett absolut tvifvel på allting. Ingenting var verkligt
här i världen, allt var bara ett sken, en lögn för
att lura den lille inpiskade egoisten. Det fanns inte
något Stockholm. Allt var bara gyckel för att inbilla
honom, att något verkligt fanns. Alla människor gjorde
sig till och spelade en roll inför honom, men bakom
hans rygg fortsattes spelet ej, men upptogs genast,
när han ville kontrollera det. Han gick formligen
och lurade på sina närmaste genom fönster-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
