- Project Runeberg -  En sjuttioårings minnen /
I:36

(1908) [MARC] Author: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Andliga intressen i hemlifvet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

36 ANDLIGA INTRESSEN I
HEMLIFVET

- »Kan någon säga det?» - Tyst. - Men så kom det
ett svar från bakersta bänken. Ännu en fråga med
svar från samma håll. Så fortgick examen en god
stund rörande gamla testamentets böcker och deras
innehåll. Examinatorn var domkyrkovicepastor
Th. Wensjoe, sedermera kyrkoherde i Klara
församling, Stockholm, som då var vår genbo nere vid
Dragarbrunnshörnet. Han frågade slutligen efter den
svarandes namn, och när han fått veta det, yttrade
han: »Det var rätt af dig, min gosse, att ha visat
ett godt exempel. Hälsa din far och säg, att du hedrat
honom.» Och han kom hem triumferande.

Naturligtvis läste äldste sonen till och från bordet,
och man somnade efter att ha upprepat den kända
afton versen:

»Gud, som hafver barnen kär, Se till mig som liten
är etc.,

som längre fram i tiden, såsom aftonbön för de unga
studentpoeterna i sällskapet N. S., grymt, men kvickt
parodierades till:

»Gud, som hafver barnen kär, Se till mig som
litterär!»

När någon nös, sade man gifvet: »Gud hjälp!» Tappade
man bröd på golfvet eller oförvarandes trampade
därpå, så tog man upp det, kysste det och sade: »Gud
signe Guds lån!» Guds namn missbrukades rätt mycket,
isynnerhet af kvinnfolken, hvilket barnen gärna togo
efter, så att uttrycken »Herre Je!» och »kors i Jesta
namn!» förekommo oupphörligt. Men svordomar med den
ondes namn brukades icke. Den konsten inhämtades sedan
bland de blifvande kamraterna, och C. R. blef tyvärr
en alltför ifrig öfvare af den sporten, att sätta
eden som en »blomst paa sproget» - för att begagna
en dansk väns uttryck om svenskan. När han själf en
gång fick barn, kallades han ibland med ett bittert
skämt: »svärfadern!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:41:18 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/crnminne/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free