Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Gammaldags förhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GAMMALDAGS FÖRHÅLLANDEN
»Blinda gubbens» svafvelstickor skulle anbringas. Det
var långa, tunna furustickor, som i båda ändarna
doppats i svafvel. Detta stacks ned i glöden, och
i bästa fall fattade stickan eld och en dank kunde
tändas på. Tänk er en stackars piga den tiden, som
kl. 5 på vintermorgonen måste åstadkomma eld med slika
don! I 1840-talets början kom ett elddon i bruk, där
man doppade små stickor med tändsats i ena ändan ned
i en liten flaska med någon syra, då de tändes. Men
det aflöstes rätt snart af fosforstickorna, med hvilka
man i mörkret ritade eldskrift på väggen och skrämde
barn; men det var långt ännu fram till Jönköpings
säkerhetständstickor. Allt detta har den lilla del
af vårt folk, som nu är öfver 70 år, varit med om.
Då hade man ej heller fotogen och stearinljus, såsom
redan förut påpekats. Ännu mindre gas, som först
i början på 1850-talet infördes i Uppsala. Förut
hade man till gatubelysningen argandska lyktor
med lykt-tändare, som hissade lyktan upp och ned
med ett skruf-verk anbragt i ena husknuten vid
en gatukorsning. Lyktan hängde på en stång, spänd
diagonalt mellan tvenne hörn. Lyset var olja. Med
mycket besvär putsades lampa och lykta och olja
pågöts, under den mörka tiden förstås. Om sommaren
var det med dem, som det den tiden hette i almanackan
om månen; de ljusa nätterna skulle förtaga dess
sken. Lykttändarens procedur vid rengöring och
tandning var föremål för noggrann iakttagelse af
barnen.
Det fanns naturligtvis ej vattenledning, och det
dröjde många år, innan den kom. Och likväl var och
är Uppsala en af de i afseende på rent dricksvatten
bäst lottade orter i vårt land, tack vare den långa
och höga sandåsen, som går från norr till söder först
på östra, sedan på västra sidan om Fyrisån, som bryter
igenom den vid kvarnfallet. Det är vid foten af denna
sandås den ena källan framkommit efter den andra. Den
mäktigaste ådran ligger utanför staden åt söder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
