Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Gammaldags förhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GAMMALDAGS FÖRHÅLLANDEN 57
inom området för Uppsala läns hospital, en för sin
ovanliga vattenmängd i offentliga arbeten omtalad
källa. De förnämsta inom staden äro fortfarande Sankt
Eriks källa och Slottskällan, hvartill kommit i nyare
tider Invalidkällan norr om staden och den nyaste
källan i den gamla s. k. »Landshöfdingens hage»,
numera Trädgårdsföreningen. Alla dessa fyra mata
numera vattenledningens pumpverk vid Islandet och
samlas i vattenbehållaren på Slottsgården. Därifrån
sprides numera vattnet i rör till alla hus och kök
i staden.
Tänk, i forna tider hvilka defilerande rader af
kvinnfolk och karlar med vattenflaskor och ämbar,
burna på ok och hvilka mängder af tunnor, som
kördes med hästar för att skaffa vatten åt forna
tiders människor! Och tänk, hvilka svårigheter
med utslagsvatten och dess aflopp, då allt slags
rörledning och dränering alldeles saknades. Vid alla
eldsvådor i den mest af trä byggda staden erbjöd
vattenfrågan den största svårigheten, när det icke
brann nere vid ån. Och »han» har varit med om en hel
del sådana, dock ingen af samma våldsamma art som
1702 års brand eller den i Fjärdingen under början af
1800-talet. Den förfärligaste var nog den i september
1850, då gamla hospitalet söder om staden brann ned
och inemot 30 dårar blefvo lågornas rof.
Af de stora Samfärdsmedlen saknade man telegraf till
midten af 1850-talet, järnväg till 1866, telefon till
förra århundradets sista årtionde. Ja, man hade ej
stadsbud förrän långt fram i tiden. Under den första
ångbåtstrafikens dagar ersattes de af »bäraregillet»,
som bestod af en del gamla, orkeslösa arbetskarlar,
hvilka gemenligen efter kontorsföreståndaren kallades
»Borins ruttna gubbar».
Men man hade naturligtvis posten - dock inga
postmärken och inga postlådor: de måtte ej ha
kommit förrän i slutet af 1850-talet. Ända till
dess måste man från nedre staden krafla sig uppför
Carolinabacken, ty
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
