- Project Runeberg -  En sjuttioårings minnen /
I:58

(1908) [MARC] Author: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Gammaldags förhållanden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

58 GAMMALDAGS FÖRHÅLLANDEN

däruppe i ett litet envåningshus snedt emot
Universitets Biblioteket låg porten. Därvid måste
man alltid ha reda på den ojämna summa, som brefvet
kostade i postporto, olika för hvarenda ort ej
blott i Sverige, utan i hela världen och ha med sig
jämna kopparslantar, ty annars fick man ovett från
postluckan, där gamle Winberg satt som en fräsande
katt och riskera att annars ej få brefvet med.

Den tiden skref man alltid på stora, blåaktiga
bref-papper, som hoplades och förseglades med
munlack, men så godt som aldrig nedlades i kuvert,
och ville man ha kuvert, så fick man nog själf
göra dem. Den konsten kan han, och det har ibland
behöfts och utförts äfven i senare tid. Men därtill
må ihågkommas, att man hade dåligt bläck och inga
stålpennor. Man skref med gåspenna. Nå väl, detta var
egentligen en fördel, ty man skref mycket ledigare
och med mindre ansträngning. Men det kostade tid
att lära sig konsten att formera dem, och detta
formerande drog alltid långt om. Det var far, som
lärde honom formeringskonsten, och därmed blef han
så kär i gåspennan, som ju till sist utbyttes mot
maskinformerade små pennor af stålpennors storlek,
att han, trots stålpennan, ända långt in på sina
gamla dagar fortfor med dessa små ställföreträdare för
den gamla ärevördiga gåspennan med det vackra fanet
längs fjäderns båda sidor. Men - numera sträfvar han,
så godt han kan med de mindre behagliga, men alltid
färdiga pennorna af stål. -

Förstugan i det lilla posthuset i Uppsala var för
öfrigt en högst viktig lokal i många studenters
Uppsala-lif. Där funnos nämligen alla ankomna
rekommenderade bref uppskrifna på anslagen lista,
hvilken af panka, lånehungrande studenter ifrigare
än något kollegium slukades för att få reda på,
om någon bekant fått rek från hemorten. Det fanns
utbildade talanger i att vittja sådana rek, och för
dem var den lilla förstugan börs och affärslokal. De
slängdaste reste vid början af höst-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:41:18 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/crnminne/0068.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free