- Project Runeberg -  En sjuttioårings minnen /
I:61

(1908) [MARC] Author: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Gammaldags förhållanden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GAMMALDAGS FÖRHALLANDEN 61

då de först voro den enskilda företagsamhetens verk,
men ungefär tio år senare utrustades af postverket,
för att 1866 atlösas af järnvägarna. Den förste
i Uppsala, som anskaffade en omnibus, men då
för sällskapsutfärder, var en åkare i staden
vid namn Mosell, och åkdonet benämndes af honom
»Försöket». Däraf Upp-sala-ordstäfvet »Det är
försöket, som gör’et», sa’ Mosell.

Af egen erfarenhet gjorde författaren tidigt
bekantskap med de diligenser, som gingo mellan
Uppsala och Stockholm. Han hade våren 1850 fått
ett stipendium, som han fick åtnjuta frånvarande på
kondition i Sörmland, men med det barska villkoret,
att han skulle betala nationsafgift i Upplands nation
och hvarje termin infinna sig personligen till det
mellersta stipendiatuppropet. I början af april och
början af november måste han kuska med skjuts från
Mariefredstrakten till Stockholm en dag, därifrån med
diligensen till Uppsala en dag, stanna två nätter
och en dag samt fara tillbaka samma väg under två
dagar. Och detta allt för att svara ja på uppropet,
oaktadt han med vederbörandes goda minne var borta
från universitetet; och för denna formalitet fick
han två gånger om året i tre år underkasta sig svår
strapats och dryga kostnader. Och detta var så mycket
orimligare, som han för stipendiets behållande var
pliktig att hvart år skrifva 400 latinska vers.

De då använda åkdonen voro högst miserabla. Man satt
på bänkar, klädda med vanligt läder innanför fyra
stolpar, som uppburo taket, omgifna på sidorna af
flaxande skinngardiner, och nöjet varade från 8 på
morgonen till 6 på kvällen. Väglaget var lika svårt
både vår och höst. Att man stod ut med detta åkande
i fyra dagar! Därtill kom också den femte eller
uppropsdagen, då det ej blef mycken hvila, hvarken
i hemmet eller bland kamraterna.

Postdiligensen fick han tillfälle att pröfva
mycket nog, dels då han kallad till föreläsningar
i Stockholm,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:41:18 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/crnminne/0071.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free