Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Gammaldags förhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vaktkur i själfva tornhättan, där »tornpelle»
blåste i sin kopparlur hvarenda timme på natten,
för att visa, att han vakade och var färdig att
klämta vid första tillbud till eldsvåda. Men nu
kom det svåraste: det gällde att stiga uppför den
trappa, som snedt igenom tornhättan med dess fyra
vida luftbågar stiger upp i själfva kalotten. Det
gick dock, och sist kom man på stegar så högt upp,
att man genom en lucka kunde beröra den ofantliga
kopparkulan under korset. Utsikten var ofantlig,
liksom rädslan — ty det var värre att gå ned igen,
än det varit att stiga dit upp ...
Medan vi tala om kyrkan, kunna vi ej underlåta att
ihågkomma klockaren i den äldre tiden, en hedersman
för resten, som blef föremål för studenternas skämt
på grund af sin förevisning af kyrkans inre för
främlingar. Han hade förskaffat sig en skildring
däraf på franska, som han med mycken möda lärde sig
utantill, och det var de ungas fröjd att höra honom
föredraga sin läxa inför leende och förbluffade
utlänningar Men icke nog därmed: det roliga låg
egentligen däri, att de afbröto och förvillade honom
med frågor. Då kom han af sig, och för att komma i
farten igen, måste han gå ned till utgångspunkten,
som var västra kyrkporten och börja om från början
igen. Han förstod nämligen knappt ett ord af hvad
han yttrade.
Han hade en idiot till son, som sist fick sköta
förevisningen. Nu fanns i gamla sakristian bland
kyrkans utensilier en ordentlig dopskål af silfver,
som dock aldrig användes, utan i hemmen ersattes af en
spillkum eller såsskål eller terrin. Då författaren
blef familjefader, kom han ihåg den gamla dopskålen
och anhöll att få låna den till sina barns dop,
hvilket bifölls. Den förstfödde, en gosse, dog ett
halft år gammal. På grund häraf diktade idioten en
legend om professor N., som haft en hel skara barn,
hvilka döpts i den oskyldiga officiella dopskålen och
sedan dött den ena efter den andra. Till vår glädje
lefva de sex ännu i dag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
