En sjuttioårings minnen / I:68 (1908) Author: Carl Rupert Nyblom Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Gammaldags förhållanden

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

(Eriks-dagen 1904). Men det var svårt nog förmå uppfinnaren
upphöra med uttrumpetandet af sin hemska saga. Talet
om tornväktaren leder tanken öfver till de beryktade
brandvakterna i forna dagar, det vill säga: i de
argandska lyktornas tid. Stackars gubbar! De hade att
vandra hela natten från kl. 10 till och med 4 och ropa
ut timmen i gathörnen, iklädda ett slags uniformshatt
och väpnade med en så kallad sax. Denna bestod af
ett två och en half aln långt skaft, som på ändan
hade en lyrformig klyka af järn, mellan hvars båda
armar voro anbragta tvänne fjädrande, rörliga leder,
hvilka, när saxen anbragtes mot en arm eller en fot,
lätt gåfvo efter, men genast slöto sig af sig själfva,
så att armens eller fotens ägare var fast. Utropande
af timmen skedde med sång. Ord och melodi lydde så:

Klockan är tio slagen! Hören väktarens rop. Klockan är tio slagen!

När man »i ungdomens vårnatt» mötte vid hemgående
en sådan gubbe, stannades han, och för 3 skilling
riksgälds (ungefär 6 öre) köpte man af honom rätten
att få föredraga brandvaktsropet, hvilket aldrig
nekades och så utfördes con amore. För dubbla summan
fick man sticka saxen om gubbens arm och föra honom
så till nästa hörn, där man ropade en gång till,
betalte och skildes som vänner.

Detta var stadens vakthållare. Universitetets vakt,
de akademiska vaktkarlarna, hade sitt »corps de
garde (»kortegale», som det hette på folkspråket)
å S:t Eriks torg i bottenvåningen af gamla »Kuggis»,
Consistoriihuset. Där hölls vakt från tio till fyra
om natten, med ordentliga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>