Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Uppfostran och skolgång. Småskolan - 9. Hemlif i början af fyratiotalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
O H HEMLIF I BÖRJAN AF
FYHATIOTALKT
nett. Socknens kyrkoherde var på den tiden
f. d. pro-fessoren i matematik vid Uppsala
universitet, doktor Jöns Svanberg, som för sina
stadsbesök i Uppsala hyrde en dubblett i öfre våningen
af fars hus och därför med sin lilla klassiska figur
hör till sonens barndomsminnen. Hans fru var lika rund
och kort som han. De hade ej mindre än tolf barn,
bland dem ett par professorer, men för resten mest
flickor, och det var nog detta, som skaffade honom
det goda pastoratet. Af hans föregångare hette en Lars
Runeberg, farfars far till den finske skalden. Denne
dog vid hög ålder 1771, och det är nog troligt,
att han döpt mors föräldrar på 1760-talet.
I det enkla hemmet i Foghammars by tillbragtes gärna
några dagar hvarje sommar, men af minnen från dessa
besök har han endast bevarat några få. Först minns
han ett stort bröllop, förmodligen då moster Lotta
gifte sig, därifrån han dock blott har intrycket
af den oändliga middagsmåltiden i den fullproppade
»änder-stugan» och den bullrande dansen, som afslöt
festen. Vidare minns han från en annan gång en
promenad, då man passerade genom en skog nära stora
landsvägen, där på öppen plan afrättsplatsen befann
sig, ännu försedd med stupstock samt »stegel och
hjul», hvarjämte spridda ben af den afrättade lågo
här och hvar på marken - en syn, som just icke var
lämplig för ett barn att skåda. Slutligen minns han
en hemfärd till Uppsala, då han skulle gå ur trillan
och öppna en grind, hvarvid han öfverfölls och rätt
illa behandlades af en ilsken bagge.
Det var dock alltid med en känsla af befrielse,
han återvände till hörnet af S:t Pers- och
Dragarbrunns-gatorna och till sina lyckliga botaniska
utflykter med någon af de ofvan påpekade platserna
som mål, i sällskap med någon eller några kamrater,
helst Gustaf Schram och Robert Schultz, då man åt
sina smörgåsar vid något litet vackert liggande torp
och sköljde ned
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
