Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Uppfostran och skolgång. Småskolan - 10. I Nederskolan: Tertia och Quarta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118 I NEDERSKOLAN: TERTIA OCH QUARTA
Man kunde inte hålla sig för skratt. Emellertid
kunde han vara rätt lustig. Han lät oss öfversatta på
grekiska: »En dåraktig man, som hade hört, att en korp
kunde lefva i hundra år, köpte en sådan för att pröfva
sanningen af detsamma.» Jubel! Han var klassisk i sitt
språk. När man gick hem till honom med temaböcker,
hostade han och frågade förlägen, när man skulle ut
igen i hans mörka förstuga: »Sis det då gås her?»
År 1847 utnämndes han till lektor i Gäfle, och hans
sista afdelning i katedralskolan var just vår. Då vi
uppriktigt höllo af den egendomlige mannen, beslöto
vi att ge honom ett minne om klassen. C. R. hade ett
förslag: det af den snidkunnige gamle soldaten utförda
stora masurhufvudet, som ofvan omtalats, med striden
mellan en svensk och en ryss, lämnade far oss för
en ringa summa. Vi gossar tillade nytt silfverbeslag
med inskrift, ett konstrikt pipskaft och ett vackert
gehäng med tofsar - och gåfvan var färdig. Den sista
morgonen höll primus ett litet afskedstal till honom,
och öfverlämnade gåfvan som ett minne, med tack för
goda lärdomar och en bön om öfverseende, ifall vi
ibland varit för yra omkring honom. Gubben var rörd,
men också mycket glad öfver sin pipa.
Tjugufem år senare bodde han som pensionerad i Sala
stad. Dit kom en dag under sommaren 1872 G. R. som
ung professor och gjorde en visit hos sin gamle
lärare. Han kände ej alls igen sin forne lärjunge, var
högst generad, och lyste först då upp, när denne kände
igen pipan i soffhörnet, pekade på den och sade: »Den
där har just jag öfverlämnat åt lektorn å kamraternas
vägnar vid afskedet i Uppsala katedralskola!» Intet
svar. Och så skildes de.
Latinsk prosa och temaskrifning sköttes af magister
Mineur, en kunnig, men underlig man, som genomgick
Sallustii bok om Catilinas sammansvärjning, en ganska
intressant bekantskap ofvanpå Cornelius Nepos, men i
skildringen af Gatilinas sedeslöshet och utsväfningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
