- Project Runeberg -  En sjuttioårings minnen /
I:123

(1908) [MARC] Author: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Uppfostran och skolgång. Småskolan - 10. I Nederskolan: Tertia och Quarta

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I NEDERSKOLAN TEHTIA OCH QUAUTA 123

och Gustaf Schram, som var i samma fördömelse,
arbetade som slafvar i sommarhettan och genomgingo ej
hlott pensum, utan hela första och nästan hela tredje
boken. Följden blef en i viss mån förlorad sommar,
men belöningen kom vid flyttningsexamen. Första
dagens första timme i vår klass gällde Euklides. Som
Kjelldahl kom in i klassen, stannade han vid svarta
taflan, och innan vi hunnit sätta oss, kom hans fråga:
»Nå, Nyblom, hvad står det i 26:e?» En kvart senare
var examinandens öde afgjordt: han var approberad och
hade sedan under fem dagar ingenting att frukta. »Han»
och Gustaf Schram och alla kamraterna flyttade upp
i öfre Quarta, och »han» behöll primusplatsen.

Under det föregående läsåret hade en stor förändring
försiggått: läroverket hade bytt om rektor. Efter den
milde Boivie kom den stränge Annerstedt, som flera år
varit tjänstledig. Han öfvertog styrelsen, som han
skötte med järnhand. Alla erkände, att det behöfdes
i vissa fall. De sista spåren af penalism måste
bort, särskildt oenigheten mellan rektorsklass och
underskolan. Det var en orolig tid med många förhör,
många käpprapp, mycket skvaller, anklagelser och
små-sinnade anfall. Men det vardt dock så småningom
frid äfven i detta upprörda haf, hvars buller dock
föga vidkom oss i öfre Quarta.

Ja, där i nederskolans högsta afdelning lefde vi i
fred med hela världen. Vi höllo af våra lärare och
hade särskildt en varm känsla för den hederlige,
i det praktiska lifvet så otymplige Forssén,
ehuru vi »skojade» - dock icke med, utan för
honom. Äfven Kjelldahl, huru omöjlig han visat sig
under inferiorsåret, hade vi en gryende känsla för,
ty han hade alldeles ändrat sinnelag, när vi återsågo
honom i den öfre afdelningen. Vi hade ju lyckligt
passerat öfver »Åsnebryggan» (5:te propositionen i
Euklides’ l:a bok) och öfverstege snart med triumf
»det pythagoreiska theoremet» (47:e propositionen i
samma bok) samt öfvergingo sedan till 3:e

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:49:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/crnminne/0133.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free