Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Uppfostran och skolgång. Småskolan - 10. I Nederskolan: Tertia och Quarta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128 I NEDERSKOLAN: TERTIA OCH QUARTA
ning togs från Katedralskolan och undertecknad var
med bland de värfvade sångarna. Man gaf först den
högtidliga Ytterstadomshilden, kören »Confutatis
male-dictis» med sina hemska tonföljder af förminskade
sep-timackord, samt dessas upplösning i stora septimor
såsom inledning till nya molltonarter, och ofvanpå
denna gripande komposition den himmelskt rörande kören
»Lacrimosa dies illa». Han hade aldrig kunnat tänka
sig något så storartadt som denna sammanställning
- och hvad var det för ett ackord, som där så
sönderslitande tolkade samvetskvalen? . . . Hemkommen
kunde han intet annat göra än fumla på klaveret -
och hur det var, hade han funnit det af tre små tersar
sammansatta ackordet: han hade för sin personliga del
hittat det. Och hans hänförelse var gränslös. Sedan
fann han äfven det stora septimackordet på samma
grundton, som bildade upplösning och öfvergång till
ny molltonart - och hans glädje var outsäglig. Med
ledning af dessa »upptäckter kunde han snart röra sig
till och från hvilken tonart som helst och tackade
Mozart, som lärt honom det bättre än någon skrifven
harmonilära. Detta är nedskrifvet ej på skryt, utan
i ödmjuk tacksamhet. Upptäckten var gjord ett par
hundra år förut, men för honom blef den lefvande
verklighet den dagen. Under vårterminen 1847 var
för öfrigt stormännens fall i Uppsala tlertaligt. I
första dagarna af april afled Hans Järta, och
vid hans likbegängelse var Katedralskolans hela
lärjungeskara samlad och följde hans stoft till
grafven. Men i slutet af månaden kom den största
förlusten. Geijer dog i Stockholm den 23 april,
Shakspeares dödsdag, och grafsattes några dagar senare
å Uppsala kyrkogård. Året förut hade han flyttat
från Uppsala, och en vårdag hade han tagit afsked af
sina landsmän i Värmlands nation. Detta bevittnades
af författaren, som då såg Geijer för första och
enda gången. Den kortväxte bredskuldrade mannen kom
betänksamt vandrande i den vackra våraftonen genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
