- Project Runeberg -  En sjuttioårings minnen /
I:134

(1908) [MARC] Author: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Uppfostran och skolgång. Småskolan - 11. Hemlif vid midten af fyratiotalet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

134 HEMLIF VID MIDTEN AF
FYRATIOTALET

eller hvita tulpanliknande liljan, »Fritillaria
Meleagris», som växer där i hundratusental och färgar
den ofantliga ängsslätten, som fordom var en del af
den gamla Fyrisvall, öfvervägande starkt rödbrun. Med
ens hördes från ån, som genomflyter den, plasket
af en ångbåts skofvelhjul, och där kom en för oss
okänd ångbåt med namnet Najaden paddlande uppför den
smala Fyris. »Det är de väntade danska studenterna!»
ljöd det i korus, och med de väldiga bördorna af
kungsängsliljor störtade alla ned till den vindbro,
som ångbåten skulle passera igenom. Där stodo vi och
läto under gälla hurrarop blommorna regna ned öfver
studenterna. Det var det yngsta Sverige, välkomnande
det första studenttåget.

Från den stunden följde vi dem öfver allt under
pingstlofvets dagar, i Domkyrkan, på Slottsbacken, i
Carolina rediviva och ut till Gamla Uppsala högar, dit
de gingo till fots i sluten trupp med en trumslagare i
spetsen för att hålla takten och lätta den en halfmil
långa marschen. Där hittade »han» en klocka, som en
dansk student tappat under språnget upp på Tingshögen
och fick en dansk daler i hittelön och hörde första
gången Carl Ploug tala, då han vände sig till de
samlade studenterna, värdar och främmande, af hvilka
de flesta voro danskar, blott en norrman och ett par
lundensare, såsom det sades. Då fick han det verkliga
skandinaviska dopet. Icke kunde han då drömma om,
att samme Carl Ploug tjuguett år senare skulle skrifva
en bröllopshymn, som komponerades af Peter Heise och
utfördes under dennes anförande vid hans bröllop med
en dansk Pige i Sorö kyrka på Sjselland! . ..

Men så när hade han glömt att omtala en märklig sak,
nämligen den sång, sorn sjöngs af Uppsalastudenterna
vid Najadens ankomst till ångbåtsbryggan i Uppsala;
det var en dikt på den kända Dalamelodien: »Om lycka
och ära vi hörde en sång», och den började så;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:41:18 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/crnminne/0144.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free