- Project Runeberg -  En sjuttioårings minnen /
I:148

(1908) [MARC] Author: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Uppfostran och skolgång. Småskolan - 12. Hemlif under midten af fyratiotalet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

148 HEMLIF UNDER MIDTEN AF
FYRATIOTALET

händerna röra sig framåt antingen med hufvudet eller
fötterna förut var en småsak. Nej, det fanns ett annat
sätt för flytning, nämligen med ryggen uppåt och nosen
i vattenytan - som en delfin, medan armarna sträcktes
längs sidorna och händerna användes som simfenor:
det var en konst, som han lärde sig af den styfvaste
simmare han sett, nämligen dåvarande kadetten, numera
öfverstelöjtnanten Gustaf Geijer, som om somrarna
besökt sina föräldrar professor Geijers i Uppsala,
innan de flyttade till Stockholm. Det vill säga, vi
voro då icke bekanta. Skolgossen beundrade kadetten
och aflurade honom hans konst. Den förre blef i det
fallet den senares ende efterföljare i Uppsala.

Sedan följde, såsom han vill minnas, bärgning af
en person, det vill säga att simma ett visst antal
gånger, med en jämnstor person hängande om halsen,
som ej var vidare kitsligt. Men sedan kom »hans»
specialitet, dykning. Först dykning på djup - att
gå ned ett visst antal gånger till botten af ån
utanför badhusets norra sida och som ett tecken
på, att man varit ända till botten, upphämta en
handfull lera, något, som han kunnat huru många
gånger som helst. Vidare dykning på längd, med
simning under vattnet en betydlig sträcka, som han
nära nog fördubblade. Samt dykning efter nedkastadt
föremål, vanligen en sten i en handduk, som upptogs så
många gånger det behagades. Villkoret för att kunna
göra detta var, utom att obesväradt hålla andan en
längre stund, äfven förmågan att hålla ögonen öppna
i vattnet, så att man såg föremålen. Det blef »hans»
sport att gå ned i djupsumpen för att »städa» där,
det vill säga att anställa en razzia och upphämta alla
de föremål som där blifvit nedkastade, handdukar,
stenar, buteljer, hvilka ibland blefvo så många,
att man hade svårt att komma upp. Ibland gick man
också ned för att från de mörkaste hörnen af sumpen
taga en vattenalg, som där växte i stora buskar och
som hade den egenskapen, att den brändes som nässla,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:41:18 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/crnminne/0158.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free