Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Uppfostran och skolgång. Småskolan - 12. Hemlif under midten af fyratiotalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150 HEMLIF UNDER MIDTEN AF
FYRATIOTALET
och mottog slaget i vattnet med hufvudskålen -
ett särdeles vackert och manligt hopp. Slutligen,
bland de yngre, Wilhelm Engelbrekt, skolkamrat,
en öfverdängare i volt och »svanhopp» på hufvudet,
men med ett väldigt språng ut i luften, där han liksom
hvilade en stund med utbredda armar och så i skön båge
sköt ned i djupet som en pil utan minsta stänk - ett
hopp, hvari en annan skolkamrat, Fredrik Kröningsvärd,
var en ganska lycklig medtäflare.
Nåväl, allt var färdigt till promotion i augusti
1846, men far tyckte ej det var lönt att gå med,
måhända som straff för en förseelse, hvarom strax
bekännelse skall afläggas. Nog af, han kom ej med,
och därmed svalnade hans lust för badhuset såsom
sommarnöje. Under följande somrar gick han dit en
gång om dagen liksom en annan äldre herre. Men det
är också sant, att som rektorist gick han äfven under
sommaren alldeles upp i arbetet för studentexamen. Men
far beredde honom en öfverraskning, medan han som
student befann sig på kondition i Sörmland. Sex
år efter profvens afläggande blef han frånvarande
promoverad till sim-magister 1852 den 24 augusti
jämte tjuguåtta gamla karlar, bland hvilka han efter
betygsantalet blef den sjunde i ordningen. Sedan
1846 hade ingen promotion hållits Af gamla kamrater
fanns ingen mera med än Knut Hellsten, som var
n:r 3. Femtio år senare, då han var emeritus och
flyttat från Uppsala, blef han, äfven då frånvarande,
promoverad till jubelsimmagister samma dag 1902. Af
de tjuguåtta lefde blott tre: f. d. professor Nyblom,
lektor Högstadius i Umeå och major Littorin i Uppsala.
Innan detta kapitel slutas, återstår att skildra
dels ett kamratsällskap och dess bedrifter, dels
huru vi unga vintertiden voro med i »stora världen»
på så kallade barnbaler och liknande nöjen. Det
antydda sällskapet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
