Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Uppfostran och skolgång. Småskolan - 12. Hemlif under midten af fyratiotalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154 HEMLIF UNDER MIDTEN AF
FYHATIOTALET
till straff och androm till varnagel, skulle varda
relegerad från läroverket.
Sonen var ej tillstädes vid visiten. Då han hemkom,
slog åskan ned. Far var i hög grad upprörd, sonen
icke mindre. Han uppmanades att lämna fram visan. -
»Den har jag inte.» - Detta var sant. - »Men du har
sjungit den en afton i våras utanför hennes fönster,
alltså kan du den utantill?» - »Ja, det kan jag.» -
»Se här papper och penna! Sätt, dig genast ned och
teckna upp den! Jag måste se, hvad du skrifvit.» -
»Han» måste lyda. Men en så svår stund har han aldrig
förr eller senare upplefvat. Far stod bakom honom,
lugnt väntande på fullbordandet af uppskriften. De
fem förhatliga struntverserna ned-skrefvos, och
smörjan öfverlämnades till den stränge domaren. Ett
lätt löje öfverför dennes drag. när han läste sonens
opus. Det såg ett ögonblick ut, som om benådning
skulle afkunnas. Men - rättvisan måste ha sin gång,
straffet blef: en lätt kroppslig upptuktelse, mest
pro forma, men det var tidens metod, och den måste
följas; vidare en allvarlig maning att för framtiden
hålla styr på tankar och ord, både sagda och skrifna;
samt slutligen att ofördröjligt gå och göra afbön
hos de förfördelade, moder och dotter, och söka förmå
dem att icke göra någon anmälan hos rektorn. Det var
den bittraste vandring han någonsin företagit, men -
den gjorde godt. Nere hos frun gräts det å ömse sidor,
ångerns ganska heta skur å hans sida, den af medömkan
med fars ’sorg mildrade vredens tårar å den andra. Han
fick tillgift. När han kom hem, fick han äfven fars
och mors förlåtelse, och han kände sig som en bättre
människa, fri och lättad, när han tänkte på att han
kunnat riskera sin framtid. Men det svåraste straffet
kom sist: förbudet att vara med på simpromotionen! Han
har sedan aldrig glömt fars förmaning. Men denna har
därjämte tagit sig uttryck i en lefnadsregel i något
vidgad form Den lyder: »Scripta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
