Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Uppfostran och skolgång. Småskolan - 13. Rektorsklassen. Lärarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
REKTORSKLASSEN. LÄRARNA
159
på dess båda höga läktare, att det gick i ordning inom
öfversta ringen att förrätta morgon- och aftonbön,
att läsa predikan på söndagarna för dem, som ej
kommenderats i kyrkan samt att vara befriade från
sång- och gymnastiklektionerna.
Det var med en känsla af högtidligt allvar man
första gången steg in på läktaren och såg ned på
alla de små hufvudena nere i salen, bland hvilka
man varit ett i sju år - och midt emot mötte rektor
Annerstedts falkblick, där han satt hvarenda morgon
och afton, öfvervakande ordningen. Det ledsammaste
med klassrummen var, att de låga taken ej tilläto
belysning med lampor. Vi voro hänvisade till stora
flata bläckstakar med stearinljus, två för läraren på
hans bord, tre på hvardera af de tre väggbänkarna,
således inalles elfva ljus, hvilket gaf ett mycket
svagt sken, helst som ingen midtbelysning kunde
anbringas. Stakarna hade ett rundt handtag, hvari man
stack in pekfingret, när de skulle flyttas. Dessa
handtag försvunno från de flesta af dem. Efter en
term i växtfysiologien: »afrull-bara kärl», kallades
dessa stakar afrullbara, de öfriga oafrullbara. Det
var naturligtvis Muffe, som hittade på namnet och
användningen. De rullades nämligen oaflåtligt på
eftermiddagarna under adjunkten B:s timmar från vägg
till vägg med en tänd ljusbit i hjulnafven. Men det
var också hans företrädesrätt. Korn ej i fråga för
någon annan af lärarna.
Allra minst för rektor Annerstedt! Rudolf Annerstedt,
född 1801, död 1876, blef skolans rektor efter Boivies
afgång 1845. Början af hans regemente kännetecknades
af en ovanlig stränghet, som kändes tryckande,
nästan inkvisitorisk. Men sedan en del inrotade
olater försvunnit och disciplinen i skolan blifvit
ordnadt fastställd, gick det hela som ett urverk,
och det fanns knappt någon, som ej ansåg reformen
nyttig och nödvändig och det nya tillståndet *som en
välsignelse för skolan. Isynnerhet som den stränge
rektorn visade sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
