Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Uppfostran och skolgång. Småskolan - 13. Rektorsklassen. Lärarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162 REKTORSKLASSEN.
LÄRARNA
fram skall berättas, steg man tidigt upp, nämligen
klockan half fem hvarje läsdag, och tiden före klockan
sex användes att läsa extra i Livius, Virgilius
eller Homeros. Följden blef, att man kände sömnen
komma under den senare morgontimmen kl. 8-9, då vi
läste Novum. För att råda bot på denna olägenhet,
tog sig den unge studiosus före - att snusa, såsom
han såg far göra. Men rektor märkte det, ehuru det
skedde i smyg. Han stod nämligen alltid kapprak,
nära den snusandes plats. »Du får inte snusa, mitt
snälla barn!» sade han. Den skyldige sökte undgå det
eggande nikotinet. Men ett, tu, tre, höll boken på
att falla ur handen, och den arme stackaren försökte
att lurendreja upp snuset på bokens öfre kant. Det
gick en tid, men så upptäcktes det. Och oaktadt
brottslingen aflade en öppenhjärtlig bekännelse om
anledningen till snusandet, blef det ytterligare
förbjudet med orden: »Mitt snälla barn, det går
alldeles inte an!» Och därmed var det slut. Men att
uppge morgonläsningen kl. half fem till sex, det var
omöjligt, och de lidanden, det nödvändiga hållandet på
formen medförde, förefalla nu som rent matyrskap. Men
rektors deltagande, när mor dog, skall sonen aldrig
glömma .. . Den gamle rektorn dog 1876. Under det
fjärdedels sekel, som förflöt mellan skoltiden och
dödsåret, sammanträffade de åtskilliga gånger och
hans vänliga deltagande var alltid varmt.
Anders Kjelldahl, lärare i matematik, hade under sista
läsåret i nederskolan utnämnts till vice rektor. Det
var blott sällan vi hade tillfälle att se honom
fungera såsom sådan - vid någon lördagsafslutning, då
han mycket blyg intog katedern och stilla förmanade de
ur de olika klasserna i nederskolan frammarscherande
senkomlingarna. Nej, annat var det i klassen, då han
stod vid svarta taflan med kritan i högra handen och
lornjetten i den vänstra och spjufaktigt kritiserade
den tillfrågades ofta ologiska form på sitt svar. Ty
det kunde man vara lugn för, att ingen kom undan med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
