Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Uppfostran och skolgång. Småskolan - 13. Rektorsklassen. Lärarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164 REKTORSKLASSEN.
LÄRARNA
fann en utmärkt artikel om gamle Kjelldahl,
undertecknad af Sixten von Friesen.
Närmast i anciennitet kom adjunkten C. Callerholm,
en man, som syntes taga sitt lärarekall i det hela
ganska lättvindigt, och som alldeles saknade förmågan
att draga ungdomen till sig. Bäst var han som latinare
med en briljant förmåga som öfversättare, likasom ock
att rätta latinska temata och sköta kriaskrifningen,
men omöjlig som lärare i tyska och filosofi - ej på
grund af någon okunnighet, utan emedan det ej behagade
honom att göra något af dessa sina ämnen. Måhända var
han ej fullt tillräknelig, ty han sades en tid hafva
varit rubbad och vistats utomlands. Han var en lärd
perukstock, nästan förtorkad och därför i någon mån
ursäktlig. För hans lömska lynnes skull gjorde vi om
hans namn till »skallerorm» och hyste aldrig någon
sympati för honom.
Löjliga voro hans lektioner i filosofi. Vi läste
Afzelius’ logik och samme mans psykologi. Nu hade
A., särskildt i den senare, såsom det sades, nästan
afskrifvit och öfversatt Aristoteles, hvilket långt
ifrån gjorde boken lättläst. När man fick en fråga
af Callerholm, skulle man fortgå och läsa upp ord
för ord hvad där stod i boken, och om man slutade,
frågade C. torrt: »Nä, hur resonerar Aristoteles
vidare?» Undertecknad lärde sig hela rabblan utantill
och var, sanningen att säga, den ende i klassen, som
kunde sin eller rättare Aristoteles’ psykologi. Hvad
hans belöning härför blef, det skall berättas, när
vi komma fram till studentexamen. Han var bättre i
vår öfverklass, särskildt i svensk skrifning; men så
hade han också där en sådan kriaförfattare som Edvard
Clason, sedan professor i anatomi i Uppsala. Han
skref öfver Geijers ord: »Hvad stort sker, sker tyst»,
en kria, som af Callerholm upplästes i öfre klassen
såsom exempel på en mästerlig framställning. Det
var det bästa och riktigaste han såsom lärare gjorde
under vår tid. Uppsatsen »Hvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
