Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Uppfostran och skolgång. Småskolan - 13. Rektorsklassen. Lärarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
REKTORSKLASSEN. LÄRARNA
165
stort sker, sker tyst», gick länge i afskrift och
lästes af kamraterna.
Nu följer i ordningen vår käre gamle vän Anders
Uppström, som mött flertalet af oss i Prima, sedan
följde oss i Tertia och Quarta och nu åter mottog
oss i Rektorsklassen såsom målsman för grekiskan,
representerad af Xenophon inom prosan och fader
Homeros i poesien, hvarjämte han införde oss i
hebreiskan, som ännu lästes inom skolan. Han var samma
hedersman; men han hade efter sju år bortlagt det
öfversvallande sinnet och det hårda handlag, som ännu
kännetecknade honom i Tertia. Han var godmodigheten
själf, lärde oss att älska Homeros öfver allt, och
däri följde vi honom troget. Vi lyssnade vördsamt
till hans lingvi-stiska funderingar öfver »digamma»
en numera försvunnen dubbelkonsonant i forngrekiskan,
och hans lärda påvisning af, huru de grekiska orden
ofta med hjälp af sanskrit kunde sammanföras med
skandinaviska ord, till exempel det grekiska Åt^oc,
latinskt lupus genom digamma och mellanliggande
sanskritord bli släkt med vårt varg - det första
exemplet på jämförande språkforskning, som vi voro
med på. Han var för öfrigt en god lärare i svensk
skrifning, och den lärjunge, som nu skrifver dessa
minnesord, fick af honom egentligen den första
impulsen att skrifva allvarlig vers. En gång var
ämnet en rad ur Virgilius med en liten ändring,
nämligen sålunda:
Semper honos nomenque tuum, Gustave manebunt.
Däraf eggades han att skrifva ett litet äreminne
på svensk hexameter öfver Gustaf II Adolf, hvilket
numera är försvunnet. En annan gång under sommaren
1848 fick han såsom öfningsämne att teckna »Sommarens
behag». Detta fullgjordes i en lyrisk målning af
sommardagen, skrifven på en känd norsk folkmelodi i
tretton långa strofer (hvilka här med-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
